Du.

 

Ibland hatar jag dig. För att jag älskar dig. Men Håkan sa något liknande så snälla, låtsas att jag inte skrev det.

 

Jag sa en gång att du var mer värd än både kaffe och öl. Du är lite som kaffe och öl.

Det här kommer bli lamt, var god ignorera även detta.

 

När jag är trött på livet, känner huvudvärken komma krypande, så gör en kopp allting lite klarare och lättare att se på.

 

När jag är sugen på livet, behöver dela det och njuta av det.

Ett glas.

 

Nu kan du läsa igen.

Ibland blir jag arg. För när jag inte förstår dig ifrågasätts mina egna tankar, värderingar. Det gör de aldrig med människor jag inte respekterar.

 

Ibland blir jag sur, irriterad. När du är tyst eller på dåligt humör blir jag rädd. Rädd att du ska tröttna eller att jag är orsaken till att du mår dåligt. Så jag svarar genom att bli sur. Irriterad. Vill testa dig. Få bekräftat att du inte ändrat uppfattning om mig de senaste 10 minuterna.

 

Nu när jag tänker efter kan du låta bli att tänka på ovanstående också. Det kommer bli så besvärligt, jag underminerar hela mitt framtida beteende.

 

Men.

Tack.